Klövergatan 39

Framhjulet snurrar fortfarande på cykeln som ligger slängd vid gångvägen bakom huset. Du tittar ut från din hörntomt, över häcken, för att se vad som försiggår.

Med hjälmen på sned sitter grannens femåring på huk och studerar något i gräset. Du kikar söderut, mot parkeringen på er lilla återvändsgata, men ser ingen bil som kan ha skrämt honom.
– Hej, säger du.
– Jag har en nyckelpiga! svarar han, helt uppslukad av sin upptäckt.
– Vilken fin, säger du med ett leende.

Han reser sig, tittar nyfiket upp och undrar om det är du som är den nya grannen. Du bekräftar, lite stolt.
– Den som bodde här förut brukade alltid bjuda mig på saft, säger gossen lurigt.

Du skrattar till och vill förstås inte vara en sämre granne. Genom uterummet, där din sambo vilar i kvällssolen efter en lång dag med möbler och flyttlådor, går du vidare genom det luftiga vardagsrummet till köket. Ut genom köksfönstret ser du Majåkerskolan i bakgrunden och en femåring med en nyckelpiga i förgrunden. Du tar köksvägen ut på baksidan och snart står du där ute med ett glas saft.
– Har du barn? frågar han mellan klunkarna.

Du lägger handen mot magen och svarar att ni väntar ert första. Tankarna vandrar iväg: snart gör ni om allrummet på övervåningen till ett till sovrum, och på nedre plan river ni kanske väggar för att öppna upp mellan kök och vardagsrum. Ett hus att växa i, för livets olika kapitel.

Plötsligt hörs en vissling. Pojken far iväg lika snabbt som han dök upp.
– Det är pappa, det är kvällsmat nu! ropar han medan han trampar snabbt på cyckeln.

Du blir stående kvar ett ögonblick. Hörntomten, de lugna gångvägarna, skolan inom synhåll.
Det är enkelt, tryggt och väl omhändertaget här.

Vilken tur att du gick på den där visningen i oktober ändå!