Zinkbalja eller badkar?

Miljonprogrammets bostäder och områden är omtvistade idag. Sociala problem och hus som kräver stort underhåll är en sida samtidigt som mycket av det som byggdes under de så kallade rekordåren har stått sig bra och är väl inbodda områden idag. Då, på sextio- och sjuttiotalet, var det helt klart en möjlighet för många till ett bättre liv.

– När jag var liten badade jag i en zinkbalja på golvet med vatten uppvärmt på spisen,
rinnande varmvatten hade vi inte. Det här var så sent som 1969 och jag var sju år. Vi bodde inte trångt – men omodernt var det i det gamla sekelskifteshuset.

Det här berättar Annika Johansson från Borås.

– Vi hade toalett - en sådan som man drog i ett snöre i taket när man spolade, men bada fick de vuxna göra i källaren i ett stort cementbadkar. Tvättade gjorde Annikas mamma för hand i stora kar i källaren. På sommaren hängde hon tvätten i rader på den grå bakgården som var gruslagd med endast ett mattställ.

– Det var långt till närmaste lekpark och även till skolan, berättar Annika. Sekelskifteshuset hade fortfarande enkelfönster så varje höst var det dags att plocka fram innanglasfönstren och fönstervadden så man inte skulle frysa under vinterhalvåret. Idylliskt kan tyckas idag
då man nu gärna bevarar originalfönster i äldre hus.

Bra adress

 Annikas hus låg på en så kallad bra adress vilket innebar att hon gick i en skola med barn varav de flesta kom från övre medelklass i fina villor på andra sidan gatan.

– Såhär i efterhand är jag förstås ledsen över att fastighetsägaren valde att riva huset istället för att renovera då det var ett vackert hus i gul puts med grönt koppartak och ett häftigt vindstorn - men hade vi bott kvar hade jag nog i mina klasskamraters ögon alltid förblivit ungen från det omoderna huset som inte ens hade varmvatten och eget badkar.

Familjen fick möjlighet att lämna det omoderna och flytta till ett nybyggt hus med hiss, stort kaklat badrum och ett alldeles eget badkar i emalj.

– Ur kranen strömmade det obegränsat med varmvatten, det kändes verkligen lyxigt, minns Annika. I bottenplan fanns tvättstuga med moderna tvättmaskiner och för att komma till bilen behövde man inte ens gå ut. Det var bara att ta hissen ner i källaren. Och soporna slängde man inte längre i soptunna på gården utan i ett hål i väggen i trapphuset. Det var en häftig upplevelse för en sjuåring som inte riktigt förstod vart alla soppåsar tog vägen.

Inget svårt val

Annikas familj bodde högst upp, på åttonde våningen med utsikt över hela stan, i den ena av två höghuslängor. Mellan de gula tegelhusen fanns en gård, bilfri förstås, med stora gräsmattor, flera lekplatser, träd, parkbänkar och allt som behövs när man sju år och som barn gjorde på den tiden, faktiskt mestadels lekte utomhus. I området fanns också affärer, konditorier, kiosk, post och bank och bensinstation. Skolan låg rakt över gatan och kompisarna bodde aldrig längre bort än ett stenkast.

– Här fick jag också tidigt lära mig att grekiska barn, finska barn eller jugoslaviska barn leker samma lekar som svenska barn - och vi lekte alldeles utmärkt tillsammans.

När Annika tänker tillbaka på flytten 1969 konstaterar hon att livet i det nya boendet blev betydligt enklare än det varit tidigare - både för henne och för hennes föräldrar.

–Miljonprogrammet gav oss faktiskt livskvalitet och jag kände mig aldrig mindre värd än någon av de andra ungarna. Zinkbalja eller badkar med rinnande varmvatten? Valet för mina föräldrar var nog inte särskilt svårt och i mina ögon såhär snart fyrtio år senare, helt rätt.

Text: Carina Wedin
Bild: Stor zinkbalja 60 liter, Åhlens 260:- (i butik från v 15).

 
test
Fullständig webb | Mobilwebb
 
Hjälp

Ska du köpa eller sälja din bostad? Hos Svensk Fastighetsförmedling hittar du  villor, hus, bostadsrätter, lägenheter, tomter och fritidshus som är till salu. Om du vill sälja din bostad så hjälper våra fastighetsmäklare gärna dig. Välkommen till oss!